Metodik

Introduktion till metod

Metodiken har under de senaste åren visat sig vara mycket användbar för uppgiften att inventera vilda djur i naturen. Några företag med snarlika eller liknande användningsområden för drönare med termisk teknik har haft stor framgång genom möjligheten att först finna vilt genom värmesignatur samt optiskt identifiera och fotografera detsamma.

Tekniken har även använts för många däggdjur samt fåglar i såväl Europa som USA. Inventeringsmetodiken ger möjlighet att bestämma minimipopulationen vid tidpunkten för undersökningen relativt snabbt och enkelt jämfört med de metoder som idag av tradition används i Sverige. Hur förhållandet mellan minimipopulationen och den verkliga totala populationen ser ut beror på några faktorer, men i de allra flesta fall ligger de mycket nära varandra.

Den termiska bildtekniken (Thermal Imaging, TI) har utvecklats snabbt de senaste åren när det gäller bildkvalitet, enhetsstorlek och kostnad. Att utrusta den senaste TI-tekniken på en modern drönarplattform har öppnat upp vår förståelse för viltpopulationer när det kommer till utbredning och täthet. Den har visat sig vara en mycket effektiv inventeringsmetod för de flesta områden, framför allt genom hög upptäcktsgrad och relativt låga driftskostnader. När man jämför detta tillvägagångssätt med andra inventeringsmetoder registrerar drönaren faktiska siffror som är geografiskt kartlagda och representerar en "minsta population" på platsen vid den givna tidpunkten. Det är sannolikt att inte alla djur kommer att räknas eftersom detta beror på skogens beskaffenhet, struktur och miljön i stort.

Värmebilder är beroende av siktlinje för detektering, men genom planering, noggrannhet och erfarenhet kan man förbättra effektiviteten och tillförlitligheten vid inventering.

Om markdetekteringen av ett specifikt område är mindre än 50 % utesluts det från undersökningen och ingår inte i täthetssiffrorna – dessa områden markeras med rött på kartan och beräknas i resultatsektionen. Planering och erfarenhet ger i slutändan höga konfidensnivåer för data/utdata som bevisas av fotografier som är datum/tid och platsstämplade i bildens metadata. För att maximera undersökningstäckningen kartläggs 1 km ytor över projektområdet och lämpliga start-/landningspunkter identifieras. Generellt när man räknar i skogsmark kommer själva räkningen att göras inom 1 km-cirkeln av drönaren på ett metodiskt sätt.

I tät skogsmark kommer flygrutten läggas som parallella linjer med kameran riktad rakt ner för att se mellan träden. Så tät skog är dock relativt ovanlig och normalt är det endast mindre områden som kräver denna åtgärd. För mer normal, öppnare skog väljer man ett antal ”utsiktspunkter” för drönaren och observerar runt om dessa. Utsiktspunkterna väljs så att de dels överlappar varandra, dels täcker områden som skuggas från andra håll. Denna metod gör att man minskar risken att vilt befinner sig i skugga för drönaren. Operatören har till sin hjälp en satelitkarta där man både i realtid, samt i efterhand kan se att man täckt in alla ytor. Fördelningen mellan linjeflygning och observation från ”utsiktspunkter” görs i varje enskilt fall av operatören.

Bilden nedan visar foto med värmekamera från 120 meters höjd, med ett horisontellt avstånd på 300 meter i vad som från marknivå uppfattas som tät skog. Värmekameran har inga problem att upptäcka de tre kronvilt, samt tre vildsvin som finns i området.

Även om drönaren enligt lag är begränsad till att flyga inom synhåll enligt EASA regelverket, kan den inbyggda TI-kameran fånga upp värmekällor över 2 km från drönaren. Som en tumregel fungerar denna metod mycket bra för skogsmarker på < 1500 hektar där området kan täckas i en kontinuerlig session av en operatör. Mycket större områden kan täckas under en sammanhängande session där området är av blandad struktur, med en större andel öppna ytor och jordbruksmark. För större skogsområden har vi tekniker för att säkerställa datainsamling av hög kvalitet, särskilt när det handlar om områden som kan ta flera dagar att slutföra. För områden med betydligt större arealer, tex. ÄSO eller andra typer av områden > 5000 hektar har en metod för provytor med uppräkning för total population utvecklats. Konfidensintervallet för total populationen blir i detta fall något större, men i jämförelse med de nu använda metoderna blir precisionen oerhört mycket bättre.